Elddon
Elddonet innehåller allt du behöver för att få igång brasan.
Den vattentäta burken innehåller ett traditionellt eldstål av kolrikt stål, vassa skärvor flinta, stavar från fnöskticka, jutesnöre samt 6 dm² koltyg .
Från järnåldern och fram till uppfinningen av tändstickan var användningen av eldstål och flinta en vanlig metod för att göra upp eld.
I Norden är eldstålet känt sedan den äldre folkvandringstiden, och användes på landsbygden fram till mitten av 1800-talet, då tändstickor började användas mer allmänt.
Koltyg ersatte fnösket framför allt hos adeln och det lite mer välbärgade folket under 1700-1800-talet där koltyget tillsammans med elddonet hade en given plats på spiselkransen. För allmogefolket var bomullstyg alltför värdefullt att göra koltyg utav.
Denna metod att göra eld var utbredd i Europa under antiken, medeltiden och vikingtiden och användes ända in på 1800-talet innan den den industriella tillverkningen av tändstickor som inleddes år 1832, så småningom betydde att användandet av eldstål och elddon så sakteligen upphörde.
När stålet slås mot en vass bit flinta avger det en skur av gnistor. Härigenom antänds koltyget som sedan börjar att glöda.
Lägg sedan det glödande koltyget i ett knippe torrt gräs, näver eller uppfluffat jutegarn och blås tills att det flammar upp.
